Just det. Jag har ju en blogg också! Nu är jag hemma igen och jag har hunnit med en sväng till stallet och badhuset på en vecka. Resten av tiden har jag....sovit. Inte för att jag mår speciellt dåligt, jag blir bara så himla trött. Igår sov jag HELA dagen. Tänkte köpa en keps i Birsta, men jag somnade i hallen med skor och jacka. Jag vaknade upp i soffan kl 17 och undrade vad som hände. Jag blir så trött så jag somnar sittandes flera gånger om dagen och det är tydligen "helt normalt", men det gäller att man aldrig är ensam så att säga. Därför har jag inget planerat denna vecka förutom pappas födelsedag. Dit ska jag på Torsdag och lämna ett paket sedan ska jag åka hem. Sjukt vad tråkigt jag har det just nu om dagarna. Det var ju en sak när man mådde dåligt en dag och sedan var man helt plötsligt bättre en annan dag, men nu jäklar är det enformigt tråkigt. Heh^^ Man läser om dom som inte kan ta sig upp ur sängen, för att någon timme senare utöva en extremsport...plus att de klagar och gnäller. Vi ska tycka synd om dom. Så fort det är dåligt ska det upp på fejan. Då läser jag hellre om dom som skryter hur bra allt är. Jag skrattar dock fortfarande åt båda. Själv tänker jag rakt och ärligt skriva upp mitt problem. Sedan skriver jag lösningen på problemet. Istället för att klaga och bli en attentionwhore ska jag skriva som det är och kämpa för att det ska bli så som jag vill. Som jag vill att det ska vara. Jag ska ta upp att jag har ont i magen som dagens problem. Sedan ska jag skriva att jag gått och bajsat och att magontet försvann. Alltså en bokstavlig lösning på problemet. Då kommer man någon vart. Istället för att skriva "det är synd om oss" ska det stå "så här kan vi göra". Det mår vi nog bättre av tror jag. Och om det är något allvarligt som inte går att bota, ja då blir det knappast bättre av att klaga. Det kan aldrig ta bort cancer till exempel. Men däremot man göra det bästa av situationen. Man kan bädda med nya sängkläder och köpa nya fina kläder, trots att man snart ska dö. Då fick man i alla fall känna sig fin när man gått ner massor i vikt. Det tycker jag är bättre att göra än att slänga sig i en djungel med andras klagomål. Som ryggskott till exempel. Det gör jävligt ont, men vad gör du åt det? Klagar du så hjälper det varken dig eller mig. Kan man gnälla dag ut och dag in är man tillräckligt frisk för att föra en diskussion. Så berätta något du faktiskt vet istället, och använd talförmågan till nåt vettigt. För helvete.